---

Ja, livet är en riktig berg-och-dalbana, det går upp och ner.

När man känner att ”Nu kommer det att lösa sig” så kommer det ett bakslag.
Just nu känns det som om vi har det så hela tiden.
Att det går upp och ner, alltså.

I onsdags kom svaret på radonmätningen vi gjorde; det fick oss helt klart att ramla ner, eftersom det visade att vi har ganska mycket radon i huset.
Det innebär att vi måste ta hit någon som letar reda på ”källan”, det vill säga var någonstans radonet sipprar in i huset.
Sedan måste vi få hit någon annan som fixar ventilation som kan ”peta ut” radonet, så det inte finns kvar i huset.

Med andra ord går det att åtgärda (för ca 100.000 kronor) och det är vad vi måste göra.

I går (efter att ha kollat upp så vi vet vad vi måste göra) ringde Christer till våra (eventuella) köpare och talade om det här.
Till vår förvåning hoppade de inte av.
Då tog vi oss upp lite igen…

Hundvakt

I går var vi hundvakt här hemma. Linnéa och hela familjen skulle på studentskiva, så hon släppte av Felix här vid 10-tiden.
Han sov en del, kollade runt lite och tillbringade mesta delen av dagen på altanen.
Vi var ute och gick några gånger också.

Det var en baggis att vara dagmamma till honom.
Tyvärr så kräktes han när Linnéa och gänget kom och hämtade honom.
Suck…

Hoppas de inte tror att vi gjorde nåt konstigt med honom…

Pappas operation

Här kan man verkligen snacka om att ramla ner.…

Kerstin ringde i går kväll och berättade att det inte blir någon operation för pappa.
De hade varit inne på sjukhuset nästan hela dagen och tagit en massa prover och till slut fick de veta att det inte är värt risken att operera.
Man skulle bli tvungen att ta bort nästan hela lungan och hans hjärta är för svagt för att orka  med.
Dessutom är han tydligen för svag för operationen och de hade sagt att han kanske inte skulle vakna upp igen om de gjorde den.

Är inte det här typiskt för hur det fungerar?!

Här har man vetat att han behöver opereras sedan ett par månader, finns det då något som ursäktar att man inte gör det direkt, när man vet att den här sjukdomen sprider sig så fort? Hade de opererat direkt när de hittade det här skulle det förmodligen ha gått att göra!

Man blir ju så frustrerad!

Jag hoppas verkligen att de, med hjälp av strålning, ska kunna bromsa det här så att pappa får må lite bättre och orka ett tag till…

Han sa (jag pratade med honom också) att ”Nu tar jag en dag i taget”.

Med det menade han att det är dumt att vänta på morgondagen istället för att leva i nuet och ta vara på den tid man har.

Det är synd att vi måste bli sjuka för att fatta att det är så man ska leva…

Plocka undan och fram inför besiktningen

Idag måste jag se till så att besiktningsmannen kommer åt där han ska, när han kommer i morgon.
Jag måste också plocka fram de papper vi har på huset (har ingen aning om vad han behöver se).
Och även om det inte har någonting att gör med besiktningen skulle jag verkligen behöva klippa gräset!
Vi har värsta djungeln här…

Stegen har Christer i alla fall tagit fram, så den är åtkomlig…

 

Sanna fortfarande sjuk

Eftersom Sannas förkylning är så envis, är hon hemma från skolan sin tredje vecka nu.
Häromdagen åkte vi dit så hon fick lämna in några arbetsuppgifter som måste in innan betygsättningen.
Dessutom hade hon två prov som hon skulle vara tvungen att göra.
Vi pratade med lärarna och hon fick lov att göra proven hemma.
Igår gjorde hon dem och idag har vi varit förbi skolan så hon fick lämna in dem.

Sista dagen för att få betyg i dessa ämnen…

Nu ska jag skjutsa Sanna till Micke, handla lite och sedan sätta fart här hemma igen!

Tjing så länge!

/Tina

---